Sneaker History – The Dassler Story

Tidernas största rivalitet mellan adidas och Puma. Vad handlar hela denna beef om egentligen? Som den dramaqueen man är försöker FOOT STREET nysta lite i vad som hände i 1900-talets största såpa som påverkade en hel stad och hela sportindustrin.

På 1920-talets glada dagar fanns ett företag vid namn Gebrüder Dassler Shufabrik i den lilla tyska staden Herzogenaurach. Det sköttes av två driftiga bröder, Adolf (”Adi”) och Rudolph (”Rudi”) Dassler från deras mammas tvättstuga. De kompletterade varandra perfekt då Adi, den tystlåtna och eftertänksamma av de två designade och tillverkade skorna. Rudi, den äldre brodern, var av en mer extrovert natur och passade perfekt för den säljande rollen.

Som de flesta vet blåste det fascistiska vindar i Europa runt denna tiden, och som så många andra joinade bröderna Dassler nazistpartiet när Hitler kom till makten 1933. Bröderna Dassler var kanske inte så dedikerade den politiska ståndpunkten. För trots detta ställningstagande så hindrade detta inte dem från att vilja samarbeta med den legendariska afroamerikanska löparen Jess Owens. Med sponsrade skor från Gebrüder Dassler Shufabrik vann Owens inte mindre än fyra guldmedaljer under de Olympiska Spelen 1934. Detta gav företaget bra exponering och genom det växte efterfrågan på deras produkter explosionsartat. Historien skulle nästan kunna sluta här, slutet gott, allting gott. Men så blev det inte.

När Adi kom in utryckte han sig i stil med ”Die Schweinhunde är tillbaka igen”

Genom den framgångsrika försäljningen växte en irritation fram mellan bröderna. Det var så att de, tillsammans med sina familjer, bodde under samma tak och att familjekonflikter kan uppstå kan nog de flesta relatera till när man ska behöva samsas om allt. Bröderna Dasslers fruar ska ha haft svårt att komma överens och kanske började några av intrigerna redan där, bland svägerskornas spända förhållande till varandra. Det har gått rykten om att Rudi skulle haft en liten kärleksaffär med Adis fru men huruvida det är sant eller en efterkonstruerad historia kan ingen annan än de inblandade veta. Det finns dock en historia som är mer välkänd och accepterad som sann (om än med modifikation). Det var när andra världskriget rasade för fullt. Under en bomb-räd som de allierade utförde bestämde sig Adi och hans fru för att gömma sig i ett skyddsrum. Väl där upptäckte de att Rudi med fru redan tagit skydd där. När Adi kom in utryckte han sig i stil med ”Die Schweinhunde är tillbaka igen” och syftade då på RAF. Rudi å sin sida tolkade detta som att detta var en pik mot honom och hans familj, även om Adi försökte hävda att så inte var fallet.

Ytterligare en incident var när Rudi blev inkallad i kriget. Han misstänkte genast att det var Adi som hade angivit honom så att han blev skickad till fronten för att röja honom ur vägen. Inte nog med det, väl där blev han arresterad av de allierade då han misstänktes för att vara en spion åt Gestapo. Återigen misstänkte han Adi för att ligga bakom en komplott. Faktum är att han fick detta bekräftat av en amerikansk officer. Hur som haver, medans Rudi satt i krigsfinkan och rullade tummarna passade Adi på att bygga upp familjeföretaget genom att sälja skor till de allierade amerikanska soldaterna.

När bröderna till slut valde att dela upp företaget i två år 1948 fick togs familjeintrigen till en helt ny nivå av löjliga proportioner! Adi valde att döpa sitt företag till adidas, döpt efter sig själv. Rudi hade tanken att göra likadant genom att döpa sitt företag till Ruda men lyckligtvis ångrade han sig och antog namnet Puma istället. Nästan alla i den lilla staden Herzogenaurach blev helt påverkade av denna splittring, vare sig de ville eller inte. Nu hade staden två stora skofabriker istället för en. Som så många andra mindre orter med en stor industri brukar de flesta invånare arbeta i denna. I Herzogenaurach hade man två som styrde hela samhällets ekonomi, och nästan alla jobbade för antingen den ena eller den andra. Andra lokala leverantörer och samarbetspartners i staden tog ställning och vägrade leverera till den konkurrerande verksamheten. Det var t o m så att äktenskap och dejtande inte var acceptabelt över gränsen!

Herzogeaurach blev känt som ”staden med vridna nackar” eftersom folk först kollade på vilka skor man hade på sig innan de bestämde sig för om de skulle prata med en eller inte. Det var även så att de två företagen symboliserade två olika politiska och religiösa ståndpunkter där Puma sågs som katolskt och konservativt medan adidas ansågs vara protestantiskt och socialdemokratiskt. Den här uppdelningen genomsyrades således i alla möjliga led. Antagonismen i Herzogenaurach blev för invånarna lika påtagligt som Berlinmuren var för huvudstaden enligt den lokala journalisten Rolf-Herbert Peters. I synnerhet för besökare utifrån har detta varit oerhört tydligt i 60 års tid. Allt från vilken slaktare man går till, vilken pub man hänger på eller vilket fotbollslag man supportar handlar till syvende och sist vilket märke man har på skorna.

De ligger idag begravda på varsin ände av samma kyrkogård, så långt ifrån varandra som möjligt.

Konflikten mellan dessa två blev också deras stora fall. Inte nog med att bröderna hade splittrat två väldigt kompatibla karaktärsdrag där Pumas personal var riktigt duktiga säljare och adidas hade bäst teknologiskt ”know-how” kombinerat med goda relationer till atleter för sponsring. Man stirrade sig blind på konkurrenten och sneglade på varandras förehavanden och därmed missade ett ännu större hot som blev fatalt för de båda parterna. Det amerikanska märket Nike började ta allt större andelar på marknaden och snart skulle Nike dominera helt. Det har även varit ett evig kivande om vem som kom upp med fotbollsskon som fick tyska landslaget i fotboll att säkra sig en plats i världscupen genom att besegra Ungern i Bern 1954. Den konflikten verkar ingen ha kommit på svaret ännu.

Inte förrän 2009 valde man att symboliskt begrava den 60 år gamla stridsyxan genom en vänskaplig fotbollsmatch mellan de anställda på Pumas och adidas industrier. Vid den tidpunkten hade de båda bröderna Dassler varit avlidna sedan flera år (endast fyra år mellan dödsfallen). De ligger idag begravda på varsin ände av samma kyrkogård, så långt ifrån varandra som möjligt.